Åh vad glad jag är att gårdagen är över. Mycket riktigt oroade jag mig lite för mycket i onödan, men det var tillräckligt jobbigt ändå. Och det är väl sunt att oroa sig för mycket när det gäller sina barn? Man vill ju bara dom väl :) Först och främst hade Moa inte druckit mjölk på dagis, så det var ju iaf skönt. Men imed hon bara fick lite "fika" till lunch så var hon hungrig när hon kom hem och det var jobbigt att inte kunna ge henne nåt. Hon blev såklart jätteledsen, men jag lyckades sysselsätta henne så hon inte tänkte på det.
Sen åkte vi alltså iväg till tandläkaren. Chrille kom hem från jobb och tog Tuva. Moa var glad när vi kom dit, så det var ju skönt att hon inte var rädd iaf. Vi kom in i ett vilorum där Moa fick dricka det lugnande. Vi fick sitta där i 10 minuter och låta det verka. Hon blev ganska lugn och man såg på henne att nåt "var fel". In i tandläkarrummet där hon fick ligga i rymdstolen :) Hon var duktig, men man såg i hennes blick att hon var lite rädd och inte jättebekväm precis. Först fick hon nån salva och sen var det dags för bedövning. Trodde det bara var ett stick med en spruta, men det var betydligt jobbigare än då. Det såg ut som en form av spruta, men hon stack till massvis med gånger. Moa var tvungen att ligga helt still, så jag höll hennes händer och en tandsköterska höll hennes huvud. Det gick rätt bra och det verkade inte göra så ont trots att det blödde en del. Men sen skulle tandläkaren göra samma sak på baksidan. Det gjorde betydligt mer ont, så det blev några aj aj och även ett mamma. Just mamma var jobbigt att höra, det var ju ett hjälp-mig-mamma. Och hon började vrida lite på sig, så tandsköterskan fick verkligen hålla huvudet still. Som tur va gick det ganska snabbt och sen låg hon där och man såg att bedövningen började verka. Efter en liten stund drogs tanden ut, och som tur va blödde det inte alltför mycket. Hon fick en liten kompressor som hon skulle bita i i 30 minuter. Jo men visst, lycka till att en 3,5 åring gör det. Men eftersom det inte blödde så mycket var det lugnt ändå. Tillbaka in i vilorummet i 1 timme för att bedövningen skulle släppa och hon skulle bli lite piggare. Hon var lite yr sa hon och det såg man på henne. Men det gick över ganska snabbt.
När vi väl fick åka hem var Moa så trött och hon hade ont. Ingen bra kombination. Plus att hon var hungrig såklart. Så vi åkte hem för att mata och hämta Tuva. Jag hade nämligen lovat Moa att hon skulle få välja en leksak på BR samt få ett Happy Meal för att hon var så duktig. Gnällandet fortsatte en bra stund, men hon fick alvedon och en flaska välling så efter ett tag var det mest tröttheten som hängde över henne. När Tuva var färdigmatad så åkte vi ner på stan. Moa slocknade omgående i bilen, så jag stannade bara till vid McDonald´s och köpte mat. När vi kom hem igen vaknade hon till och sa "men vi skulle åka ju" :) Hon blev lite ledsen att hon inte fick nån leksak igår, men glad över sitt Happy Meal. Det mesta slank ner och det dröjde inte länge förrän hon piggnade till och var sitt gamla jag. Hon hade inte ont heller. Så det blev en riktigt bra kväll, och i natt har hon sovit riktigt gott. Idag är hon precis som vanligt :) Och självklart ska hon få välja en leksak idag. Dock är det både återträff med föräldragruppen och simning, så eventuellt tar vi det imorgon.
Allt som allt var Moa ändå helt fantastiskt duktigt och jag är så stolt över henne. Psykiskt var det väldigt utmattande och jag är glad att det är över. Och det kunde gått mycket värre både vid fallet och vid utdragningen. Moa lider inte av det och det är det viktigaste!
Nu blev det väldigt mycket text och jag orkar inte läsa igenom det ordentligt för jag har en hungrig liten tjej bredvid mig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar