En (icke)favorit i repris

Igår vid 10.30 mådde jag plötsligt mycke sämre. Jag fick inte ner nån luft i lungorna kändes de som och benen höll på att vika sig. Jag fick ringa hem Chrille från jobbet. Inte för att jag tror att han klagade eftersom han hade feber sen hela dagen. Iaf så fick han iväg mig till akuten igen. Läkaren i måndags sa att om de blev sämre skulle jag åka in igen. Så dom tog nytt EKG-test och kompletterande blodprov och undersökte, men hittade inget. Så även denna läkaren drog slutsatsen att jag råkat ut för ett mycket envist virus. Verkligen skönt att få konstaterat igen att det inte är nåt. Spenderade ca 4½ timmar på akuten, varav 4 timmar var ren väntan. Men denna gång fick jag iaf kortisontabletter, som ska hjälpa andningen. Varför i helvete fick jag inte de i måndags liksom? Kanske hade besparat mig tid och pengar. Well, tog iaf tabletter igår kväll och i natt var första natten på hela veckan så jag inte hade problem med andningen. Wiie. Så det är fortsatt vila som gäller.

Har jag berättat om hur duktig Moa är med maten nuförtiden? Tog över en månad att vänja henne vid bitar, men nu slinker det ner hur lätt(nästan) som helst. Skönt. Men tänderna är väldigt envisa, fortfarande en som tittar upp ytterst lite. Det kan ju dröja ändå tills dom blir ett år innan dom första kommer. Men det är ju faktiskt bara 3 månader dit. Tänk, om 3 månader bör hon ha några tänder, hon kan förhoppningsvis gå och ha sagt sitt första ord (mamma ;)). Spännande månader att se fram emot.