Nu bryter jag ihop.

Det ska extremt mycket till för att rubba mig. Men nu har jag liksom nåt den gränsen. Har varit glad de senaste dagarna över att ögat känts bättre och jag har kunnat busa mer och mer med Moa och allt har nästan varit som vanligt. Sen idag fick jag en jävla käftsmäll då det konstaterades på ett återbesök att operationen MISSLYCKATS... Eller nåt fel har det blivit iaf eftersom läkaren såg ett hål på näthinnan. 10% av operationerna misslyckas, nog fan ska man tillhöra den kategorin. Vilket betyder att jag måste göra en ny operation där dom denna gång går in i glaskroppen och fixar det. Detta kommer ske redan imorgon. Anledningen till att jag tycker det är så jobbigt är för att jag vill finnas tillgänglig för mina barn 110%. Jag vill mysa och ta hand om Tuva och busa med Moa i det fina vädret. Man kan ha det betydligt värre och förhoppningsvis blir det bra i slutändan, men detta är verkligen mer än vad jag orkar med just nu. Igen.