Jag har ju den senaste veckan haft huvudet i en nedåt position. Hyfsat jobbigt om man säger så, nacken har tagit en del stryk. Så igår var det dags för återbesök hos ögonläkaren. Det var ganska likgiltliga nyheter. Jag vet ännu inte ifall det behövs en operation till. Jag har ju fått ögat fyllt med gas och har jag maximal tur så kan gasen fortfarande läka ihop näthinnan. Hmm, har ju haft maximal otur hittills så jag är fortfarande inställd på en tredje operation. Och det jobbiga just nu är jag fortfarande måste ha huvudet nedåt till nästa besök. Som är om en vecka. Men denna gång tänker jag inte sitta instängd i huset. Jag ska ta det så lugnt som möjligt och såklart ha huvudet nedåt så mycket jag bara kan, men mitt liv måste levas lite också. Så idag har jag gått coh lämnat Moa på dagis och sedan varit på BVC med Tuva. Jag kan ju titta ner när jag går en del också :) Det var riktigt skönt att komma ut trots regnet. Det kommer oavsett bli ett litet ingrepp till. Den senaste operationen ger nämligen nästan 100% garanterat grå starr. Men det är ett mesingrepp i förhållande till det andra, och det är sånt man får ta :)
Om det blir en tredje operation skulle den inte ske med en gående gång iaf. Utan ögat behöver vila lite. Detta tyckte jag var jätteskönt att höra, så man kan hinna förbereda sig mentalt denna gång. Operation nr 2 fick jag bara kastad i huvudet på mig, och det var nog mycket därför jag bröt ihop lite grann. Det var skönt att få böla (tro mig, jag tjöt på rätt bra :)) och sedan liksom skaka av sig det lite grann. Man blir starkare. Jag tycker såklart fortfarande hela situationen är jobbig, men den är mer accepterad. Nåt jag alltid varit bra på är att gilla läget. Det tog lite längre tid än vanligt bara.
När vi traskade till dagis idag så var jag bara så stolt och lycklig över mina flickor. Tuva låg och kikade lite i vagnen och Moa var som vanligt inte tyst en sekund när hon stod på åkbrädan. Jag bara tittade på dom och kände mig verkligen så lyckligt lottad. Samma gäller med min fina man som verkligen tar hand om mig så gott han kan nu. Med min fina man fick jag ett par fantastiska svärföräldrar :) Dom tvekade inte en sekund när vi behövde hjälp (Chrille har jobbat hela helgen), utan dom kom ner i fredags och stannade till igår. För att hjälpa mig. Så dom har varit iväg med Moa på några utflykter, fixat trädgården, lagat all mat och bara varit här för oss. Hur tackar man för nåt sånt? Tack låter fjuttigt i denna betydelse :) Nu jobbar visserligen Chrille hela denna helg också, men nu är jag ju piggare eftersom det gått en vecka efter operationen, samt att mina föräldrar bara bor ett stenkast här ifrån. Pappa är ledig nu några dagar och mamma har semester sen, så dom ska hjälpa till med Moa i helgen. Sen var det bara att ringa vad jag än behövde hjälp med. Tur man har världens bästa föräldrar också! Det är med en sån här familj mycket annat känns betydelselöst.
Det är ju lite fler motgångar just nu. Som garanterat alla hört har ju Onoff gått i konkurs. Där jobbar som bekant min man... Så det var ett jobbigt besked mitt i allt annat, men det kommer garanterat lösa sig. Som allting alltid gör :)
Det blir lite mycket text känner jag. Har tagit en del bilder på ungarna, men jag orkar inte lägga in dom i skrivande stund. Moa är som vanligt en riktigt busunge, men lika ljuvlig ändå. Tuva är fortfarande världens snällaste. Utvecklas gör hon såklart hela tiden nu. Har små söta ljud för sig och är riktigt stark i nacken. Rullat runt på mage hade hon gjort en natt, hur fasiken har hon lyckats med de? Hon gav mig ett litet leende innan när jag killade henne på magen, men jag är tveksam på om det var medvetet :) Var som sagt på BVC innan och allt såg jättebra ut. Nu blev det ju 2 veckor mellan kontrollerna, men det konstaterades ganska snabbt att jag fortfarande levererar grädde :) Lillan väger numera 4420g (3840g sist)och är 53,5 cm (53cm sist). Inte konstigt att jag redan fått sortera ut lite kläder. Storlek 62 passar bäst nu, så vissa 56 har hon inte ens hunnit använda! Det är bara att konstatera att tiden går ruggigt snabbt och trots alla motgångar är jag hur lycklig som helst :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar