Berättelsen om första gången

Jag får en del frågor nu när förlossning nummer två närmar sig. Hur var första? Är du nervös över den andra? Osv. För det första kan jag säga att nä, jag är inte nervös över den som komma skall. Bebisen ska ut, varför ska man gå och oroa sig över det? Visst kommer jag ihåg att det gjorde ont, men inte hur ont det gjorde. Så det är liksom inget att fundera över :) Det enda jag är lite nervös över är att inte hinna till BB, eftersom barnmorskan sist sa att jag kanske behöver tälta utanför BB :) Det är ju trots allt nästan 5 mil dit... Men det som händer, det händer. Inget man kan påverka :)

Sen till första gången då. Moa kom 10 dagar för tidigt (hon var snabb redan då:)) efter att jag blivit igångsatt. Vattnet hade nämligen gått tre dagar tidigare och därefter hade jag inte en enda värk. Eftersom infektionsrisken ökar när man är utan vatten fick jag en tid onsdagen den 16 april på BB. Ca 8.00 satte dom in hormongel och informerade mig om att detta gel skulle sättas in var 5-6:e timme och att jag under torsdagen skulle få dropp. Så det var bara att ställa sig in på det. Ca en halvtimme senare började värkarna, riktigt kraftiga sådana och min första tanke var hur i helvete ska jag kunna gå runt så här till imorgon?! Värkarna eskalerade och jag gick mest runt på vårt rum. Fick akupunktur, men det tyckte jag inte hjälpte. Nålarna var bara i vägen. Sen rullades jag in i en förlossningssal och klamrade mig fast vid lustgasen :) Jag bad om epidural, men det skulle dröja 40 minuter. Det skulle inte hinnas med, eftersom jag plötsligt var fullt öppen. Jag behövde bara krysta i 10 minuter och 12.27, mindre än fyra timmar efter första värken, var Moa ute. 46 cm lång och 4780 g tung. Och sötast i världen :) Så det var alltså en okomplicerad förlossning och Moa kom både för tidigt och snabbt trots att det sägs att man går över tiden med första barnet och att det kan ta lång tid. Får väl ser hur det blir denna gång då :)

Nyfödd på BB

Ca 1 månad gammal på båda ovanstående bilder

3 månader gammal