I fredags skulle vi alla åkt till Karlskrona, men eftersom jag inte mådde hundra blev det till slut Moa och Chrille som åkte dit. Såklart tråkigt att vi alla inte kunde åka, men det blev rätt bra ändå. Tuva och jag får egentid, jag får det lite lugnare några dagar (har varit väldigt mycket på sistonde) och Tuva slipper ha Moa på sig hela tiden. Moa då får full uppmärksamhet några dagar och hon och Chrille får lite egentid. Framförallt förtjänar hon full uppmärksamhet. Det är ju inget man eftersträvar precis, men det är ju så att ju mindre man är ju mer uppmärksamhet krävs. Så är det bara.
Så nu i helgen har jag fixat lite grejer inför resan. Hyrt filmer har jag gjort, och kollat på kvällarna när Tuva lagt sig. Vi var i stan en sväng igår och Tuva fick bla springa runt lite i parken. Hon jagade fåglarna :) Vi har inte gjort många knop och det har varit riktigt skönt! Kameran fick jag med mig till parken, men inte minneskortet... :)
Nu är det snart dags för Tuva att skolas in, och jag tänker på det en del när vi är nån annanstans. Tex hemma hos mina föräldrar, eller hos brorsan, eller i parken. Tuvas är ju väldigt nyfiken och pillar på allt, hon vill inte alltid hem :) Så därför borde dagis passa henne tänker jag. Men jag undrar hur det är när ingen av oss är där? Om hon kommer reagera på att vi går? Moa var ju löjligt lätt att skola in, hon älskade det från första gång och har aldrig brytt sig om att vi gått. Gångerna hon gråtit när hon blivit lämnad kan man räkna på en hand. De flesta gångerna var när hon varit riktigt sjuk och hemma ett tag, annars har det aldrig varit nåt problem. Kan man få två barn som är så? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar