Jag har växt upp utan att egentligen haft något smeknamn. Ska väl ha varit Jessie då, men oftast har folk sagt Jessica. Jag tror det beror på att Jessica inte är ett jättevanligt namn, så därför har det i princip alltid bara funnits jag med det namnet i klassen, laget etc. Nu finns det en annan Jessica i laget, och eftersom hon va "först" är det självklart hon som är Jessie. Så jag kallas helt plötsligt allt möjligt. Frid, Fridis, Fridlund, Mossi, Mossan - you name it. Jag är ju den enda i laget som har barn, därav Mossan. Kan ju tänka mig att det låter ganska kul utifrån :)
Jag har ju visserligen ett internt smeknamn, som bara finns i familjen. När jag var liten (vi snackar liten) kunde jag inte säga Jessica, utan jag hette ju då Gecka. Så det har ju hängt med i typ 20 år nu. Men någon utomstående skulle ju aldrig få kalla mig de :)
Jag var på Systemet häromveckan för att köpa ut till brossan. Jaja jag kommer aldrig få priset som bästa syrra ändå så, och han är ju ändå 19 år. Iaf så behövde jag inte visa leg, och anledningen till det var garanterat en liten dam vid namn Moa. När jag var på systemet i går, utan Moa, fick jag minsann visa leg. Så att man har barn är en garanti att man är över 20 eller? Lustigt. Ja det är sådana trista tankar som cirkulerar när man inte har alltför mycket att göra. Veckan har ändå gått snabbt, har innehållit träning, storhandling och lite av varje. Imorron är det dags för sista seriematchen, en timme bort. Så långt ska jag fan inte åka utan att vinna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar